Industrifonden i blåsväder

Det är inte första gången som den statliga Stiftelsen Industrifonden är i blåsväder. Nu har vinden tilltagit och blåst upp till stormstyrka.

Det pågår en tvist mellan entreprenören Börje Ramsbro, grundare och f.d. ägare av koncernen System 3R, och Stiftelsen Industrifonden. Anledningen till detta är att Industrifonden är en av de tre parter som för cirka tjugo år sedan olagligt la beslag på System 3R, utan att ersätta Börje Ramsbro med en krona.

Industrifonden hamnade i denna illaluktande affär sannolikt som tredje part för att på något sätt hjälpa till att göra affären mer rumsren och skydda den verkliga hjärnan bakom brottet, en mycket skrupelfri affärsman. Denne har varit, och är kanske fortfarande, mycket bra på att göra lönsamma affärer, både för sig själv och sin familj, utan att själv behöva betala något för dem.

Affärsmannen hade sett potentialen i System 3R och bedömt Börje Ramsbro som en godtrogen och lättlurad person. Han tog för givet att Börje efter några år skulle vara helt knäckt, personligen och ekonomiskt, och ge upp sina jobbiga efterforskningar. Men tji vad han, och hans kumpaner, bedrog sig. Börje håller, vid 75 års ålder, fortfarande ut. I augusti 2012 stämde han Stiftelsen Industrifonden inför Stockholms tingsrätt för dess medverkan.

Industrifonden hade på ett outgrundligt sätt lagt beslag på 30 000 aktier i System 3R utan att betala någonting och utan några skrivna avtal. Några år senare såldes dessa av för 17,3 miljoner kronor. De såldes för underpris till den brottslige affärsmannen, vilken sedan gjorde en rejäl vinst på alla aktier han hade lyckats kapa åt sig.

Utan att gå in mer i detalj, pågår det alltså en tvist. Att det har gått så långt beror på att nuvarande ledning inom Industrifonden inte har visat något som helst intresse för att bidra till att ta reda på vad som egentligen hände, mycket mindre gottgöra Börje på något sätt.

Istället har Industrifondens styrelse och ledning i brev efter brev under åren försett Börje Ramsbro med rena påhitt och behandlat honom på ett mycket nonchalant sätt. De har helt vägrat att föra en saklig diskussion. De har ensidigt förklarat ”ärendet avslutat” ett flertal gånger. Till exempel skrev dess dåvarande ordförande och då- och nuvarande VD i ett brev daterat den 4 december 2006 följande, citat:

..Småföretagarfonden (dvs Industrifonden) och de två andra köparna har gjort ett rättsligen giltigt och juridiskt korrekt förvärv av aktierna i System 3R Holding och senare även i System 3R International..”

Detta påstod, och påstår, de rakt ut i det blå, utan att motivera hur de har kommit fram till den slutsatsen De har hela tiden vägrat att visa upp några köpeavtal, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det inte finns några. Man kan, om man vill tolka situationen välvilligt, utgå från att dessa personer inte på något sätt själva har satt sig in i vad saken egentligen gäller och hur det hela har gått till. Någon annan ligger bakom deras agerande och de följer lydigt visselpipan. I nuvarande process påstås nämligen en hel del saker som nuvarande ledning omöjligtvis kan känna till, eftersom de personligen inte var aktiva i det ursprungliga brottet.

Hur kan det komma sig att Industrifondens VD, och även dess nuvarande ordförande tillika GD på Vinnova, hårdnackat vägrar att sätta sig in i situationen och tillsammans med Börje Ramsbro och/eller dennes ombud reda ut hela den olyckliga affären? Det luktar riktigt illa.

Det står utom allt tvivel att Industrifonden har överlåtit till den brottslige affärsmannen själv att styra processen, även i den nuvarande tvisten. Industrifonden har anlitat som huvudombud den advokat, som har flera disciplinanmälningar mot sig och som ända sedan starten har stått på brottslingarnas sida i den här affären. Advokaten har även en nära personlig relation till Joakim Posner, känd genom den omtalade Trustor-härvan. Det är mycket osannolikt att Industrifonden och dess huvudman Näringsdepartementet skulle vara ovetande om detta.

Industrifonden vägrar alltså att reda ut det här själva. De ger nu fria händer till de personer som har begått brotten att hitta på olika sätt att ta sig ur den situation de själva försatt sig i. Industrifonden betalar ut feta arvoden till ombud som på egen hand får möjligheten att hitta på vilka lögner som helst för att processa ihjäl Börje Ramsbro på falska grunder, medan de själva sitter i bakgrunden och hukar. Är detta ett beteende värdigt en statlig stiftelse som ska främja företagande?

Agerandet ligger helt i linje med vad som beskrivs i uppsatsen ”Kill the inventor – En konsekvensananlys av manschettbrottslighet”, av Lise-Lotte Palmgren. Den är intressant och skrämmande läsning.

Man måste ställa sig en rad frågor här. Ska en statlig stiftelse ha affärer ihop med oseriösa riskkapitalister (det här är inte det enda exemplet)? Ska Industrifonden låta sin egen process drivas av misstänkta brottslingar utan att någon nyckelperson från Industrifonden deltar eller ens finns till hands att kommunicera med? Hur är det möjligt att Industrifonden känner till en rad detaljer i den här affären, som dagens ledning omöjligtvis kan känna till utan uppbackning av deltagande misstänkta brottslingar? Hur kan man anlita en så pass belastad advokat som huvudombud?

Näringsdepartementet är huvudman för Industrifonden. Det har gjorts en grundlig utredning av System 3R-affären under det senaste året, där utredaren har häpnat medan han har gått igenom ett gediget bevismaterial, vilket visar på en hel serie av brott. Näringsdepartementet är underrättat om detta. Efter att först ha gått med på att gå igenom delar av bevismaterialet har de nu lagt locket på.

Inte heller där tar personer som kallas ansvariga något som helst ansvar. De orkar, kan, vill inte sätta sig in i de fakta som finns eller i bevismaterial som finns i överflöd och som visar en omfattande brottslig härva. De verkar helt lamslagna och har abdikerat helt och hållet.

När inte ens Näringsdepartmentet fattar att de ska föra en öppen och saklig dialog med en entreprenör som skapat sysselsättning åt flera hundratals människor i 25 års tid, vem ska då göra det? Vad ska vi ha ett Näringsdepartement till?

Är det dessa värderingar vi önskar hos våra ansvariga? Är det sådana politiker och statliga tjänstemän vi vill ha i Sverige?