Advokaters brott mot Regler om god advokatsed

Advokaters brott mot Regler om god advokatsed

Systemfel i ett rättssamhälle

Jag har sedan jag kom i kontakt med IPR Forum 2013, redan under denna korta tid, stött på ett stort antal fall av avarter inom advokatkåren och beslutade att titta närmare på några av missförhållandena.

IPR Forum är en ideell tvärpolitisk organisation, etablerad 2013, se IPR Forum.

Jag har valt ut en liten grupp med innovationsföretag, för att mer konkret kunna synliggöra att vi i Sverige har ett allvarligt systemfel när det gäller advokatkåren. Detta systemfel är mycket allvarligt, då det förhindrar tillväxt i samhället och därmed också skapandet av ett stort antal arbetstillfällen.

Som jag ser det är det här så allvarligt att om inget görs inom en snar framtid kommer Sveriges ekonomi och utveckling att hotas. Politikerna måste förstå detta och ta det på allvar!

Här nedan ges några exempel.

Företagare A1:

Företagaren, entreprenören och uppfinnaren A tror att antalet advokater som är korrupta är avsevärt större än inom andra yrkesgrupper. Han betonar att majoriteten sannolikt är seriösa, men avarterna skrämmande många.

Här är ett exempel på hur det gick till i början på 2000-talet, när A jobbade för att kunna göra verklighet av flera banbrytande innovationer. Statliga Almi presenterade en s.k ”stjärnadvokat” för A, vilken skulle stötta honom. Denne advokat frekventerade ofta den s.k. inkubatorn, som ju har som främsta uppgift att erbjuda kvalificerad affärsrådgivning, affärscoaching samt nätverk för att underlätta kontakterna med kunder, partners och investerare.

Inkubatorn hjälpte till att vaska fram kontakter med några av våra största företag inom området (telecom). ”Stjärnadvokaten” hade satt sig in i hela verksamheten och hjälpte A att skriva sekretessavtal. A och A’s företag fakturerades enligt normal taxa och betalade med lånade pengar, utlånade av Almi och deras statliga syster Teknikbrostiftelsen vid Lunds universitet.

2005-2006 behövdes pengar för patent, teknik och marknadsföring, tyckte Almi. A frågade sin bank, Nordea, för att få goda råd om investerare. Deras företagschef tipsade om en person, som senare skulle visa sig figurera i en rad olika sammanhang. Personen ifråga hade jobbat på Ericsson under tio år, tagit med sig en idé och skapat ett eget företag med hjälp av en finansiär från Norge. Han hyste in företaget i en villa och tog med sig ett stort antal Ericsson-anställda.

Efter en tid sålde personen företaget till ett företag i USA, betalade tillbaka till norrmannen och köpte sedan tillbaka företaget. Därefter sålde han det med vinst i hundramiljonerklassen. Dessa pengar kunde nu vara tillgängliga för A’s företag, enligt chefen på statliga Nordea.

Det som nu hände var att ”stjärnadvokaten”, som tidigare företrätt A minst tre gånger och debiterat saftiga fakturor, nu företrädde ”hundramiljonerspersonen” – mot A. Självfallet opponerade sig A och kollade med andra advokater, vilka intygade att så får det egentligen inte gå till. Med Almi stödde detta och A trodde att det måste vara så, och fick helt enkelt gilla läget.

Den aktuella advokaten företräder fortfarande idag ”hundramiljonerspersonen” i dennes nya bolag, som han har ihop med en oljeshejk. Det företaget utvecklar, av någon anledning, exakt samma produkter som A’s företag och är alltså en direkt konkurrent.

Företagare A2:

A är en aktiv person och driver flera företag. År 2009 kände han sig tvingad att stämma en samarbetspartner sedan tio år. A hade bevis för att partnern avsiktligen hade dolt ersättningar till A på mångmiljonbelopp. En bekant till A, tillika delägare, introducerade honom för en advokatfirma. A beslöt att anlita denna firma, men han insåg senare att han borde ha utrett saken grundligare redan innan han tog beslutet. Firmans erfarenhet låg inte främst inom skiljedom. A trodde i vilket fall som helst att det skulle gå bra, då det var uppenbart att motparten var skyldig A minst 40 miljoner kr.

Då dök plötsligt en advokat från firman S upp på motståndarsidan. S är alltså den byrå där ovan nämnda ”stjärnadvokat” verkade. A invände att detta var en uppenbar jävsituation. S sade sig göra en sökning i sitt ”jävregister” utan att hitta någonting. A mejlade då kopior på ett stort antal fakturor som han hade betalat till S. Men advokaten hos motsidan påstod bara att ”jag anser mig inte jävlig – alltså är jag inte jävig – punkt slut”. Och A’s advokat rådde honom att acceptera faktum och fortsätta med processen.

Vid två tillfällen har A anmält advokater för jäv till Svenska Advokatsamfundet. Första gången anmäldes en stor och känd advokatfirma för att först ha biträtt A, och sen direkt därefter plötsligt dykt upp som försvarare åt det stora företag som var A:s motpart. Det blev ingen åtgärd.

Andra tillfället anlitade A en advokat från en annan stor advokatbyrå, på inrådan av Almi – Innovationsbron. Det samarbetet avbröts abrupt när samme advokat plötsligt dök upp som ombud för motparten som A:s företag förhandlade med. A protesterade men vågade inte driva saken för långt i och med att han stod i skuld till Almi. Investeringen i fråga rann ut i sanden. Disciplinanmälan rann ut i sanden.

Företagare B:

B, en entreprenör som har byggt upp ett företag på basis av egna patent och produktkoncept, har råkat riktigt illa ut. Han har på nära håll fått erfara att det finns advokater som absolut inte skyr några medel för att fylla på sin egen plånbok, advokater som inte drar sig för att svartmåla, skuldbelägga med personliga angrepp och göra sitt yttersta för att dölja fakta.

Redan i mitten på nittiotalet var B inblandad i en rättstvist som utvecklades till en cirkus utan like. Det tar för stort utrymme att återge alla övertramp som gjordes. Men klart är att syftet med advokaternas agerande enbart var att förlänga antalet rättegångsdagar och därmed fördyra processen. Syftet var att göra sitt yttersta för att finta bort domarna i målet. De drog sig inte ens för att polisanmäla B under pågående process. Polisen ansåg dock inte att det var värt en utredning.

Vi har Sveriges Advokatsamfund, en institution som ska värna om och utgöra en garant för rättssäkerheten i Sverige. Se Advokatsamfundets Regler för god advokatsed.

Dessa regler verkar den här gruppen av advokater skratta åt och bryta mot utan att på något sätt försöka dölja det.

B har efter det första tillfället råkat ut för ett flertal övertramp av advokater, särskilt en speciell advokat. Denne har vid ett par tillfällen anmälts till Sveriges Advokatsamfund. Svaret därifrån har B känt som ett hån. Efter relativt lång tid har det kommit brevsvar, med ett enkelt konstaterande att ”ingen åtgärd” ska vidtagas. Advokatsamfundet har med stor sannolikhet inte ens granskat och satt sig in i det omfattande medsända materialet. I ett av breven kom Advokatsamfundets representant inte ens ihåg namnet på B, utan kallade honom för något annat. Det vittnar inte precis om noggrannhet.

Företagare C:

Entreprenören C har också erfarenhet av att motpartens advokater medvetet inte håller sig till sakfrågan, utan försöker ”röra till” fakta så mycket som möjligt. Dels blir det naturligtvis svårare för rådmännen att hänga med, dels skapar det onödiga timmar, vilket är guld värt för en oseriös advokat. I många fall har dessa medvetet gjort feltolkningar och på ett mycket tydligt sätt helt bortsett från Advokatsamfundets Regler.

Något som vare sig C eller övriga kan förstå, är att en advokat/ett ombud inte behöver redovisa arbetade timmar i detalj och motivera varför man ska ha skyhöga ersättningar.

C delar också erfarenheter med A om att den advokat som man tidigare har samarbetat med plötsligt dyker upp som ombud för motsidan, vilket givetvis inte är tillåtet. Vid två disciplinanmälningar om jäv har C bara fått det absolut till intet förpliktigande svaret ”ingen åtgärd” i retur.

Företagare D:

Uppfinnaren D har vid flera tillfällen märkt att advokaten inte har informerat ordentligt redan från början om olika möjligheter. Först i efterhand har han fått höra att det hade gått att göra si eller så, utan att han har haft möjlighet att ta ställning från början. Anledningen torde vara att advokaten helst ville jobba på och ta betalat för ett högre antal timmar, ville inte riskera ett stopp ”i förtid”.

D har också stött på advokater på motsidan som helt okritiskt tar till sig vad deras egen klient säger, utan att tänka själva, utan att kontrollera med fakta. Om det är lögner, om det är efterkonstruktioner, om det är omständigheter som inte alls går ihop spelar ingen roll. De har bara drivit vidare, sannolikt för att tjäna mer pengar.

Ju längre och mer segslitna förhandlingar, desto mer pengar i plånboken. Det är mycket fult spel som pågår i våra förhandlingssalar.

En mycket bra fråga, som en av de utvalda entreprenörerna ställde, är, citat: ”Varför lägger Sveriges Advokatsamfund ut sina regler på sin hemsida, när man ändå inte följer dem?”

Summering:

Självfallet finns många seriösa advokater, men det är alldeles för många som inte är det. Det verkar vara allmänt spritt att Advokatsamfundets Regler för god advokatsed inte är något som behöver tas på allvar, vilket egentligen bara är en logisk följd av ett Advokatsamfund som inte fungerar.

En advokat är enligt rättegångsbalken skyldig att iaktta god advokatsed. Vad detta innebär bestäms av Advokatsamfundets disciplinnämnd och styrelse.

I Advokatsamfundets styrelse sitter representanter för just den grupp som skall utredas. Där finns personer som till sin uppgift har att utreda om egna kollegor ska bli föremål för en disciplinpåföljd eller uteslutning. Att Advokatsamfundet även är finansierat av de medlemmar man skall utreda, och eventuellt tilldela någon sorts påföljd, minskar rejält trovärdigheten. Hur ska Advokatsamfundets disciplinnämnd kunna, eller våga, ska göra en rättssäker, opartisk utredning och utdela korrekt lämplig påföljd?

Det gör att det finns en grogrund för oseriösa advokater att härja fritt. Vill man vara pessimistisk kan man befara att antalet advokater som är villiga att sälja sin själ för pengar kommer att öka, i och med att det till synes är helt riskfritt.

Det finns mycket att önska för att förbättra Sveriges rättsväsende. Sveriges Advokatsamfund är en av de delar som bör ses över med det snaraste.

Advokatsamfundet har till ett par av ovanstående entreprenörer uttryckt att ”man kan alltid anmäla advokaten / advokatfirman till disciplinnämnden igen och igen, och igen”. Är det för att de ska ha något att sysselsätta sig med i disciplinnämnden? Vore det inte effektivare och mer rättssäkert om det sköttes riktigt och rätt från början?

Vanligaste påföljden är en erinran, en varning, när det någon enstaka gång blir någon påföljd alls. Inget mer. Har det någonsin hänt att en advokat blivit utesluten, så får man nog leta bra långt tillbaka i tiden. Oss veterligen har inte en enda advokat uteslutits sedan 1970-talet

Det vi hittills har sett är under all kritik och förekommer inte i någon annan civiliserad rättsstat. Om vi ska kunna uppmuntra innovationer, skapandet av företag och därmed arbetstillfällen, måste det bli en förändring.

Vårt hopp står nu till en ny regering, en regering som förhoppningsvis bättre förstår, och tar på allvar, hur verkligheten ser ut. Vårt hopp står till att det till att börja med tillsätts en opartisk, oberoende utredningsgrupp med deltagare från alla berörda områden.  Allra viktigast är att ett antal olika entreprenörer och innovatörer med egna erfarenheter finns representerade. Regelsystemet måste skärpas, liksom kontrollen att det efterlevs.

Vi måste agera för ökad moral och etik i vårt samhälle och för att likhet inför lagen verkligen efterlevs.