Vem behöver ett kunskapslyft?

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet den 3 januari 2017 om immateriella tillgångar avslutar debattörerna med ” Immateriella tillgångar utgör en allt större del av företagens värde. Det vet vi med säkerhet. Det är därför avgörande både för de enskilda företagens och för Sveriges konkurrenskraft att våra företag har tillgång till de bästa metoderna att hantera dessa tillgångar.”

Citat ovan kommer från en artikel i SvD, undertecknad av Mikael Damberg, närings- och innovationsminister, Morgan Johansson, justitie- och migrationsminister samt Susanne Ås Sivborg, generaldirektör Patent- och registreringsverket.

Tyvärr förstår de nog inte riktigt själva vad de skriver om. Det är ju personer som, såvitt jag känner till, inte själva har startat företag som har utvecklats och skapat jobb eller som har sökt patent på någon uppfinning. Det måste vara därför de blandar ihop korten. Och har de haft några rådgivare så inte är det personer som stämmer in på ovan beskrivning. För det första är det skillnad mellan immateriella rättigheter och immateriella tillgångar. De senare är så mycket större.

För det andra saknas inte metoder att hantera de immateriella tillgångarna. Däremot saknas det rättsskydd för hur innovatörer och entreprenörer skall kunna skydda sig mot företags- och patenttjuvar. Det är där det stora problemet ligger. Men beslutsfattarna verkar fortfarande inte ha förstått någonting av detta.

Vilka behöver då ett kunskapslyft? Jo, där pengarna skulle göra mest nytta är inom rättsväsendet. Därför är det glädjande att vår justitieminister står som en av debattörerna. Morgan Johanssons ansvar omfattar att rådmän, advokater, åklagare, ja alla jurister kan få ett kunskapslyft vad gäller dessa frågor. Han kan säkert påverka så att medlen omfördelas till de mest behövande.

Det är också glädjande att Susanne Ås Sivborg finns med. Hon har en del att göra inom sitt ämbetsverk, PRV. Handläggare inom verket behöver ett rejält lyft för att förstå att något är galet om de får i uppdrag att skriva över patent utan ersättning. Det borde inte kunna få ske utan att det görs en rejäl utredning om att allt står rätt till.

Om det sen blir några pengar över borde de användas till en upplysningskampanj för de nyckelpersoner som allra mest påverkar lagstiftningen i vårt land. De måste på djupet förstå hur nuläget ser ut i verkligheten för att kunna påverka att lagstiftning och nya ”reformer” får de konsekvenser som egentligen avses.

Jag har själv erfarenhet av hur det går till inom rättsväsendet, bland annat genom att jag har följt en utdragen tvist där allt har gått fel, den mellan Börje Ramsbro och den statliga Stiftelsen Industrifonden. Domare i Tingsrätten har inte kunnat genomskåda ombud som har låtit girighet och hat styra hela processen. Domare i Hovrätt och till och med i Högsta domstolen har inte anmält misstänkt jäv. Istället har de, snabbt och till synes utan närmare analys, avslagit en grundlig prövning av vad som har gått snett.

Som enskild kärande är man tydligen helt skyddslös idag, särskilt efter införandet av EMR-reformen (EMR = En Modernare Rättegång). Jag undrar vad som egentligen menas med ”modernt”? Ska det alltså vara modernare i domstolarna nu? Vad innebär det i så fall? Är det givet att något modernt alltid är bättre än något beprövat? Här finns många frågetecken. Kan det vara så att det endast handlar om att man använder modernare teknik, men totalt har glömt bort att människorna, aktörerna, också måste ”moderniseras”?

Något är rejält fel när den ena innovatören/uppfinnare efter den andra blir bestulen på sina livsverk och storföretagen får härja fritt. Något är fel när dagens så kallade riskkapitalister inte behöver ta några risker alls utan ser till att ha både hängslen och livrem för att inte riskera sina satsade medel.

Min uppmaning blir därför till ministrarna ovan:

  1. Börja med att kunskapslyfta personal hos domstolar och polis.

  1. Utbilda personalen hos PRV.

  2. Höj straffskalorna för ekonomiska brott.

  3. Informera lagstiftarna om verkligheten utanför kanslidörrarna.

  4. Certifiera riskkapitalister om de ska få investera i samarbete med statliga och andra offentliga organisationer.

  5. Organisera om Advokatsamfundet så att det verkligen ser till att medlemmarna, advokaterna, strikt följer Vägledande regler för god advokatsed.

  6. Gör en rejäl, professionellt utformad, kampanj för att lyfta fram etik och moral.

Det finns mer att göra men detta vore en bra början. Det är min främsta önska för 2017. Vi måste vända på utvecklingen, för allas bästa.

Med vänlig hälsning

Marie-Anne Olsson