Nytt brev till Mikael Damberg, 30 nov. 2014

Hej Mikael!

(Referens till Diarienummer: N2014/4091/ BREV)

Tack för ditt svar. Jag är säker på att ni i regeringen vill ta dessa frågor på stort allvar. Men jag är allvarligt oroad över en sak. I tidigare innovationsutredningar och innovationsråd har, så vitt jag vet, sammansättningen av medlemmar varit helt fel. Tillsättningen har inte skötts på ett riktigt och seriöst sätt.

Du skriver att ni ska skapa (har skapat?) ett nytt Innovationsråd. En sån åtgärd blir inte bara helt meningslös, utan också direkt skadlig för Sverige, om ni inte låter en stor andel av medlemmarna i rådet bestå av framstående innovatörer, vilka själva har skapat någonting av värde.

Utan att man har ett konkret och rättvisande nuläge kan man inte dra några som helst riktiga slutsatser om vad som måste göras. Då finns inte heller några som helst möjligheter att skapa en innovationspolitik i världsklass. Då blir det bara prat och tomma ord – igen.

Mikael, låt inte detta hända. Jag skickar denna vädjan till dig och även till IPR Foums ordförande Anders Widgren. Var snäll och ta kontakt med honom om du inte redan har gjort det. Anders är en intelligent, seriös och drivande innovatör som kan bidra med mycket erfarenhet, både egen och andras genom sitt ordförandeskap i IPR Forum.

Tack.

Hälsningar

Marie-Anne

friaskribenter.se

Öppet brev till Mikael Damberg, närings- och innovationsminister, 10 okt. 2014

Öppet brev till Mikael Damberg, närings- och innovationsminister 

Hej Mikael!

Så härligt att vi nu har fått en innovationsminister!

Jag utgår ifrån att Du kommer att ta Ditt ansvar på fullaste allvar, Mikael. Jag hoppas på att den nya regeringen nu på allvar inser att Sverige är i skriande behov av nya företag som är långsiktiga och som kan växa sig starka.

Hur skulle Sverige ha sett ut idag utan Ericsson, Alfa Laval, Nobel Industrier, Atlas Copco, IKEA bara för att nämna några av alla de företag som vi är så stolta över? För att bibehålla och öka antalet arbetstillfällen måste det skapas nya och uthålliga företag. För att lyckas med detta är det av avgörande betydelse att vår regering börjar förstå kopplingen mellan uppfinnare som kommer med nya idéer, entreprenörer som har förmåga att göra verklighet av idéer å ena sidan och antalet arbetstillfällen och ökad konkurrenskraft i Sverige å andra sidan.

Vi har våra politiker för att underlätta den här utvecklingen, för att följa upp och se över vilka av de offentliga systemen som fungerar och vilka som har urartat, och för att på sikt påverka allas våra värderingar så att vi strävar mot samma mål. I stora drag bör vi ha en gemensam idé om vilket samhälle vi vill leva i. Jag hoppas personligen att inte girighet och egennytta får alltför stor plats i ett sådant samhälle.

Någon måste sätta stopp för den mentalitet som har brett ut sig och som i praktiken underlättar för egotrippade och giriga individer, och organisationer bemannade med sådana, att främst sko sig själva på bekostnad av vårt allmänna bästa. Inte minst återfinns tyvärr sådana personer i organisationer som bekostas via skattsedeln, och det är än mer demoraliserande. Jag kan inte tänka mig att Socialdemokraterna applåderar den här utvecklingen?

De senaste årtiondena har många många idéer, ibland banbrytande uppfinningar, försvunnit utomlands. Arbetstillfällen har skapats i andra länder. Uppfinnarna, innovatörerna, entreprenörerna själva, har fått stå vid sidan av och inte kunnat göra annat än att åse eländet. Många har tvingats att ägna sin vakna tid åt att slåss och kämpa inom vårt otillräckliga rättsväsende, vilket till fullo utnyttjas av dessa självupptagna individer som jag nämnde ovan och deras giriga advokater.

Man skulle kunna tänka att ”det där kan ju helt enkelt inte vara sant”. Det tänkte jag själv härom året. Tyvärr är det sant. Och för att riktigt inse det måste Du, Mikael, och Dina medarbetare ta del av de ”enskilda fall” som ni är så rädda för. Det får inte vara en ursäkt, en sköld att gömma sig bakom. De ”enskilda fallen” är många och de liknar varandra. De illustrerar den svåra verklighet som innovatörer och entreprenörer lever i. De handlar om personer som har försökt bygga upp någonting men har hamnat i klorna på mycket oseriösa s.k. riskkapitalister, även statliga. De handlar om personer som har kommit på briljanta idéer vilka sedan resursstarka storföretag helt sonika har lagt beslag på, utan ersättning. En del har gått under, tillintetgjorda via personlig konkurs, vissa har sorgligt nog även tagit livet av sig. Här finns ett mycket stort mörkertal.

Själv berättar jag gärna mera om ”det enskilda fallet” Börje Ramsbro vs Stiftelsen Industrifonden. Jag har sedan ett par år satt mig in på djupet i ”System 3R-affären”, där Börje blev av med sin egen företagskoncern System 3R, vilken han drev i 25 år. Det som är en stor skam är att den statligt bildade Stiftelsen Industrifonden är så inblandad i den här affären. Än mer skamligt är det att ledningen hos Industrifonden, med den nyligen avgångne VD:n i spetsen, sedan många år vägrar att sätta sig in i fallet, ta sitt ansvar och ställa tillrätta tidigare begångna fel. Riktigt ansvarslöst är det att denna ledning istället anlitar suspekta advokater som ombud och ”konsulter” med uppdrag att göra sitt bästa för att sopa allt under mattan.

Sådant här ska inte få förekomma i en rättsstat, det är en skam för Sverige. Mikael, visa civilkurage och tillsätt t.ex. en utredning där ett antal av dessa innovatörer och entreprenörer aktivt får delta och bli lyssnade på. Det är enda chansen för att Ni nu ska komma rätt från början och inte förlora dyrbar tid. Det är enda chansen att näringsdepartementet ska kunna verka på det sätt som det är menat. Utan ett riktigt nuläge är det väldigt svårt att vidta rätt åtgärder.

Jag ser fram emot att höra av Dig.

 

Med vänlig hälsning

Marie-Anne Olsson

friaskribenter.se

Se Mikaels svar nedan, 21 nov. 2014

Diarienummer: N2014/4091/ BREV

Hej Anne-Marie!

Tack för dina vänliga ord. Jag har tagit del av dina synpunkter i det öppna brev till mig som du bifogade. Jag kan lova att jag kommer att ta mitt uppdrag på största allvar.

En av mina viktigaste uppgifter som närings- och innovationsminister är att skapa en innovationspolitik i världsklass. Vi behöver en tydligare koordination av innovationspolitiken och det arbetet inleder vi direkt, bland annat genom att skapa ett innovationsråd som ska ledas av statsministern.

Jag önskar dig en trevlig höst.

 

Med vänlig hälsning

Mikael Damberg

Närings- och innovationsminister

Regeringskansliet/Näringsdepartementet

103 33 Stockholm

n.registrator@regeringskansliet.se

www.regeringen.se

Privata riskkapitalister gör klipp i samarbete med statens riskkapitalbolag

Riksrevisionen har för inte länge sen till riksdagen överlämnat en revision av statens insatser för riskkapitalförsörjning (RiR 2014:1). År 2008 kom en statlig utredning och år 2011 kom en rapport från konsultfirman McKinsey fram till liknande slutsatser, bl.a. att det finns för många statliga aktörer som ska stödja företag med riskkapital. Målen är oklara och deras verksamhetsområden går in i varandra.

Nu i år får regeringen ännu en gång på pälsen för att den inte rensat upp i floran av fonder och bolag, ännu en gång delas ut kritik för att regeringen inte har bättre kontroll på de institutioner som pytsar ut pengar, i huvudsak skattemedel. En del har gjorts, men långt ifrån tillräckligt. Se Riksrevisionens senaste revision (RiR 2014:1), ”Statens insatser för riskkapitalförsörjning – i senaste laget”, och artikel i DN 11 februari 2014, ”Statens riskkapital satsas på säkra kort – eller inte alls”.

Man har bl.a. granskat den målkonflikt som finns mellan aktörernas olika uppdrag. Å ena sidan vill staten att riskkapitalet ska gå till företag som har svårt att hitta privata finansiärer, å andra sidan kräver staten marknadsmässig avkastning på kapitalet.

Det här är antagligen bara en del i den svåröverskådliga djungel som har växt fram sedan 1980-talet. Den uppfattning man som utomstående får är, att det är ingen som har riktig kontroll över effektiviteten eller kostnadsläget hos statens diverse bolag, stiftelser och fonder. Ingen har riktigt koll på hur mycket av av det statliga riskkapitalet som utnyttjas, ingen har riktig överblick över om det som utnyttjas verkligen utnyttjas på rätt sätt.

Istället för att förbättra styrning och uppföljning och koncentrera antalet ”riskkapitalbolag” till ett mer hanterbart antal, har regeringen etablerat nya märkliga bolag och fonder. Ett exempel är Inlandsinnovation för att ta ett i högen. Allt blir ännu svårare att styra och följa upp och kritiken ökar i takt med det. Vi har nyligen läst om ”Per Åsling-affären” i Norrland, som ett aktuellt exempel i raden.

Den här miljön är som skapad för att dra till sig slipade personer som ser sin chans att fylla sina egna fickor. Det verkar som om den här världen är en tummelplats för en liten klick högavlönade individer som borstar varandra på ryggen och gör sitt yttersta för att slippa stå till svars för sina handlingar. Detta stämmer i vart fall helt och fullt in på Stiftelsen Industrifondens agerande i den fortfarande aktuella ”System 3R-affären”.

Förr talade man om affärsänglar, riktiga affärsänglar. Idag undrar man snarare vart de har flugit sin kos. Vi läser gång på gång om felaktigt använt riskkapital, dålig uppföljning av de satsningar som görs osv, men ytterst sällan rapporteras något om riktiga och goda investeringar och professionell uppföljning. Säkerligen finns även sådana men sorgligt nog i allt mindre omfattning.

De statliga bolagen och fonderna minns inte sitt eget syfte och ingen påminner dem. Istället har det blivit allt vanligare att de lierar sig med fristående riskkapitalister, vilka oftast inte har så många andra intressen än att öka den privata förmögenheten.

Kritiska röster har många gånger höjts om att statliga ”riskkapitalbolag”, som Stiftelsen Industrifonden och Vinnova, inte fullgör sin uppgift. Men vad görs åt saken?

Hur har det blivit så här? Själva idén med att vi har statliga bolag och fonder måste väl vara att de ska ha ett vidare och längre perspektiv på sina investeringar än privata riskkapitalister? Syftet måste väl ändå vara att de ska se till hela landets bästa, både på kort och på lång sikt, och faktiskt ta ett samhällsansvar?

Hur har det kunnat spåra ur så totalt?

Hur har det kunnat gå så långt att medel som borde gå till vettiga investeringar nu används för att till varje pris motarbeta och misstänkliggöra en entreprenör, som 1993 blev av med sitt företag på ett synnerligen olagligt sätt och sen har jobbat hårt i tjugo år för att få sin rätt? Det är en berättigad fråga utifrån en grundlig analys av hur Stiftelsen Industrifonden med flera beter sig i den s.k. ”System 3R-affären”.

Man har helt förlorat ur sikte kopplingen mellan innovatörer, entreprenörer, småföretagare som är ”galna nog” att riskera sin egen välfärd för att utveckla nya idéer och åstadkomma något, och det faktum att det är från dessas led som det växer fram ett och annat företag, som verkligen kan växa sig starkt och skapa åtskilliga arbetstillfällen i Sverige.

Förutom att det är ineffektivt och svårstyrt, är nuvarande system med statligt riskkapital dömt att misslyckas på grund av att staten utan betänkligheter samverkar med riskkapitalister som inte har någon känsla för samhällsansvar. Det är dömt att misslyckas också för att staten, främst Näringsdepartementet, helt har avsagt sig sitt ansvar för uppföljning och kontroll.

Det saknas vare sig uppfinnare eller kapital i landet, utan problemen kan härledas till allvarliga systemfel och mycket märkliga attityder. Det verkar som om uppfinnare och entreprenörer betraktas som kufar och andra klassens medborgare som man försvårar så mycket som möjligt för.

Vi kan också lägga till ett bristfälligt fungerande rättssystem, där kompetensen i dessa frågor är låg. Det finns det gott om exempel på. Vi har systemfel vad beträffar skiljedomstolar och det lönsamma extraknäckandet för rådmän och domare. Vi har systemfel där advokater själva, via Advokatsamfundet, ska följa upp och döma andra advokater när något går snett, ett system helt ovärdigt en rättsstat som Sverige.

Hur det kan gå till att på ett systematiskt sätt knäcka uppfinnare och entreprenörer går att läsa i den mycket träffande och skrämmande uppsatsen från Linköpings Universitet, ”Kill the Inventor” – En konsekvensanalys av manschettbrottslighet, Lise-Lotte Palmgren.

Vi har hört några utspel från regeringen den senaste tiden om förbättringar inom dessa områden, men ingenting är värt namnet förrän det är klart och i bruk.

Förslag till förbättringar:

Dra igång en stor centralt initierad kampanj för att förbättra etiken inom investerings- och affärsvärlden. En kampanj som börjar med att rikta sig internt inom departementen och sen sprider sig utåt. En kampanj som måste fortgå under många år och inte bara fram till valet i höst.

Inrätta en ”certifiering av affärsänglar” – såväl statliga som privata – som skall uppfylla höga krav på etik, moral och samhällsansvar samt ha en gedigen bakgrund från företagarvärlden. Ge dessa affärsänglar förtroende och resurser att stödja och försvara uppfinnare och entreprenörer med potential att skapa morgondagens hållbara företag, som Sverige så väl behöver – nu.

Strama åt och skärp kompetenskraven på de personer som ska sitta i ledande befattningar inom den statliga riskkapitalvärlden. Se till att de avlönas efter hur väl de efterlever klart utformade ekonomiska och etiska mål.

Avdela en grupp av de mest lämpade av Näringsdepartementets hundratals anställda att utarbeta en lättfattlig och effektiv modell för målstyrning och uppföljning, med sikte på framtiden.

Skrota Advokatsamfundet och upprätta en modell värdig ett civiliserat land som Sverige. Det finns exempel att lära sig från i vår omvärld.

Sverige är fortfarande ett mycket bra land att leva i och driva företag i, låt det förbli så.